Jag bor i ett paradis!
Det har varit en världspremiär i helgen.
Detta har nämligen aldrig tidigare hänt, aldrig!
Igår fick jag med mig hela familjen (utom Ebba och Yosh) ut i Harsas skidspår.
Helt otroligt!
Det var så ljuvligt så jag stundtals nästan blev lite tårögd av lycka.
Vi löste Stinas skidåkning på ett fiffigt sätt!
Johan tog Yosh dragsele och hade Stina på släp.
Målet för dagen var ju våfflor vid våffelstugan!
För att ta sig dit måste man åka "Lätta milen". (10 km)
Det kan ju bli i det längsta laget för Stinas ben.
Det kunde även bli i det längsta laget för tonåringarna också.
Sånt vet man ju liksom inte i förväg...
Efter lite drygt fem kilometer skymtade vi Våffelstugan.
Alla ungarna var fortfarande vid gott mod och humöret i behåll!
Smaskiga våfflor med tillbehör var efterlängtat när vi kom fram till den gulliga lilla fäboden.
Under alla dessa år som jag har harvat i Harsa, har jag aldrig varit i Våffelstugan.
Jag har ju heller inte haft familjen med mig.
Någonsin!
Det var så himla mysigt.
Humöret höll ända in till Harsagården och hela vägen hem.
Helt otroligt.
Till och med så de sa alla tre att det kan tänka sig att följa med fler gånger.
Ibland måste man nypa sig lite i armen...
Idag började jag min dag i ett helt underbart vinterland. Jag tog mina skidor och packade in i bilen 06:30 för en morgon i Harsa.
Jag var helt ensam och mötte personalen som precis började sin arbetsdag.
Vi småspråkade och konstaterade att "idag blir det ljuvligt i spåren"!
Det var så vackert så det var svårt att åka på utan att föreviga detta med en bild då och då.
07:15 och solen steg upp och bröt igenom dimman på myren.
Helt magiskt!
Under min skidtur slog det mig;
Jag bor i ett paradis!
Vad mysigt :)