Home alone...
Alltså!
Johan brukar smeka mig på kinden och säga att jag ska försöka ta vara på stunden och njuta. Sedan skrattar han för att i nästa sekund säga att jag är den sämsta han känner på att slappna av och bara vara. Att jag inte ska ringa så ofta utan att de ringer mig. Ni vet den där klassiska; "Ring inte mig, jag ringer dig!"
Dom andra har åkt upp till farmor för att rensa upp älgpass och röja lite på marken. Jag hade så klart också gärna följt med om det inte var för att jag ska köra dryga 70 mil imorgon...
Nu är det ju inte så att de har varit borta en månad. Inte ens en vecka...
De åkte igår! 😂
Jag ska söderut för lite jobb igen. Dryga bilresor och då känner jag att jag helst vill slippa fara i helgen mer än nödvändigt.
Det är tur att jag har Yosh hemma i varje fall.
Han har följt mig ovanligt nära idag. Han känner nog på sig att jag är ensam. Att jag tycker lite synd om mig själv.
Han har hjäpt mig hänga tvätten.
Han har varit med till stallet.
Han har hjälpt mig att tvätta bilen.
Han är gör verkligen rätt för sitt namn "min bruna bästis"!
Nåja, nu ska jag försöka kämpa mig igenom den här lördagskvällen ( HELT ENSAM!!! 😩) för att i ottan packa bilen och fara söderut.
Hörs.
Häj.
Ååh, så tråkigt att vara ensam :/