Det ligger i generna...
Tänk så häftigt det är när man efter så många år får veta sitt ursprung.
När man ser in i ett par ögon som liknar ens egna, när den där lilla utdöende släkten här i Sverige plötsligt utökas med ett helt gäng härliga människor.
Vilken fantastisk känsla!
Helgen har spenderats i vårt grannland, Norge.
Det stod släktträff på schemat.
Vi samlades i min mosters Dordis och morbror Svens hus i Koppang där min morfar är född och uppvuxen.
Fem av mina mostrar och morbröder har jag aldrig tidigare träffat, så det var ju lite pirrigt.
Men vi kände oss så välkomna. Det bjöds på typisk norsk "spekke mat" och en slags gröt jag aldrig tidigare smakat.
Så gott!
Stina fick träffa några av sina tremänningar.
Merete och Stina klickade med en gång och ville inte skiljas åt när det var dags att säga god natt och adjö.
Det visade sig att jag var närmare min släkt än jag kunde tro.
Jakten ligger visst i generna!
Min kusin Mari jagar, hennes sambo jagar, mina morbröder jagar och min morfar jagade och hans pappa jagade...
Sverre Akre-Hansen var en gedigen jägare.
Hans pappa var faktiskt en av de första i Norge som började jaga med fågelhund i början av 1900-talet!
Det var så häftigt att få se jaktbilder på min morfar.
Tyvärr hann jag aldrig träffa honom i livet, men jag har fått träffa alla hans söner och döttrar vilket gläjder mig massor!
Förhoppningsvis kommer vi att dela jaktintresset framöver och jaga tillsammans!
Tänk om jag kunde vrida tillbaka klockan lite.
Då hade jag kanske kunnat få följa med min morfar på jakt.
Han hade kunnat lära mig, dela med sig av hans erfarenheter i skogen och kring jakten.
Förstå vilken upplevelse det hade varit!