Carpe Diem - Fånga dagen!
Ledsen om jag tjatar, men dra mig baklänges vilken livskvalité!
Det är ju nästan som att leva i ett ständigt sportlov fast man ändå jobbar, liksom. Det bästa är nog att när man bor som vi gör här i vackra Järvsö, har vi allt detta hemma. Vi bor oförskämt vackert och bra!
Vi i vår familj är också duktiga på att uppskatta allt vi har här runt knuten.
Att bränna upp till Harsa (ett härligt längdskidparadis för er som inte känner till Harsa), i tidiga ottan innan alla andra skidåkare kommer och få åka i helt nydragna spår. Det är en otrolig lyx. Nu ska jag ju också tillägga att just denna aktivitet i den här tidiga timmen, är jag nog ensam om att utöva i vår familj... ha, ha, ha!
Men att möta solen, i en tyst vinterskog helt själv. Sådant är livskvalité på hög nivå!
Efter ett par mil i Harsaskogen åkte jag hem och bytte ut mitt svettiga underställ emot ett nytt (nej, jag duschade inte ens!!!), för att sluta upp med famljen som stod i hallen och väntade på mig redo för några timmar i backen. (Järvsöbacken har vi strax bakom huset)
Så enkelt! In med ungar och skidor i bilen, parkerade och klara på fem minuter. Skulle det nu vara så att någon inte vill åka mer, (eller som det var förr när barnen var små och humöret svajade), så är det ju väldigt enkelt att bara åka hem efter ett åk. Det gör ju inte så mycket när man bor så nära och kan åka när som helst.
Att vi den här dagen fick äran (!) att få åka tillsammans med våra tonåringar gör ju en lite extra lycklig. När önskan kommer ifrån dem. "Kan vi inte ta en dag i backen och åka tillsammans hela familjen?"
Sånt smäller högt nu mer när kompisarna annars kommer på första plats vid valet av umgänge.
Det är lite extra stort för den här lilla filuren att få åka liften SJÄLV med någon av storasyrrorna. DET är stort om något. För oss föräldrar är det ljuvligt att se den där kärleken som är så speciell syskon emellan!
Men den kan ju också svänga jädrigt fort. Det ska man vara väldigt medveten om...
Eftermiddagen skulle avslutas med en månskenstur på skotern tillsammans med våra underbara grannar och deras barn.
Efter en stunds skoteråkande med fem vuxna och lika många barn, fördelade på tre ekipage, tände vi upp i stugan vid Kramstatjärn för att grilla vår medhavda middag.
Medan vi vuxna ordnade med eld och mat, passade barnen på att leka i snön och hoppa ner i snödjupet för att se vem som kom djupast ner i snön.
Några åt hamburgare, andra Denniskorv. Smilla-Gunilla (fransk bulldog i vänstra hörnet av bilden, som gjorde skoterpremiär dagen till ära) fick smulorna och valde också knä efter vem som just då hade något ätbart i handen.
Eftersom det var lördag serverades det självklart sötsaker till efterrätt till barnen.
Hemfärden var helt gudomligt vacker!
Hemma väntade en flaska bubbel som låg på kylning inför Mellokvällen.
Snacka om att utnyjtta dagen.
Vad är det man brukar säga så klyschigt;
"Carpe Diem"
Nog är vi ganska bra på det i vår familj om jag får säga det själv!