Jakten förenar!
25 augusti är ett heligt datum för alla som älskar ripjakt i Sverige.
Jag är en av dem. Eller jag älskar väl egentligen alla jaktformer mer eller mindre. Men nu ska ni få detaljer hur det EGENTLIGEN är att jaga ripa på fjället.
Jag är en av dem. Eller jag älskar väl egentligen alla jaktformer mer eller mindre. Men nu ska ni få detaljer hur det EGENTLIGEN är att jaga ripa på fjället.
Det här med att du någonstans tror att du kan behålla din värdighet när man bor fem personer i ETT tält i fem dygn...
Det är att vara en smula lättlurad.
Vi träffas invid en renslaktarplats vid foten av de jämtländska fjällen.
Vi är fem till antalet.
Fem främmande jägare som skall dela tält.
Eller de andra känner varandra sedan tidigare.
Ingen känner mig.
Jag känner ingen.
Tre hundar, två rookies och en veteran.
Vi har ungefär 20 kilos packning på ryggarna och vi ska gå i cirka 15 kilometer innan vi slår upp tältet.
Det regnar.
Det blåser.
Allt blir vått.
Under dessa 15 kilometer i regn från alla håll, lär man känna varandra ganska snabbt.
De är fantastiskt härliga.
Snälla och omtänksamma!
När tältet står är de måna om att jag ska få en bra plats att sova på.
Jag försöker fortfarande behålla "looken" så långt det går trots regn och blåst.
Jag ger rätt snart upp.
Jag faller in i gänget.
Vi släpper de där gränserna och plötsligt är allt helt normalt att prata om.
Mitt under middagsbestyren när vi tänder upp Trangiaköket, blir en av oss nödiga. Nr två skall utföras.
"Näe, fan alltså! Jag måste gå och bajsa. Så jävla typiskt! Inte har jag hittat någon bra sten heller!"
Ingen reagerar särskilt mycket.
Någon börjar leta en toarulle för att ge personen med för mycket i tarmen, för att sedan helt oberörd fortsätta med matbestyren.
Vi sov sked med varandra den natten då frosten slog till.
Det var inget konstigt med det.
Inget konstigt alls.
Det är ändå sånt här som gör allt värt det.
Gemenskapen.
Vänskapen.
Vi har slitit tillsammans.
Jagat tillsammans.
Blivit våta tillsammans.
Fem ynka dagar men ändå känns det som om vi har känt varandra en evighet.
Vilka dagar vi fick i fjälls!
Många ripor har vi sett och flera fick följa med i säcken hem!
Jag är fantastiskt tacksam för dessa dagar, för att jag fick vara en del av mina nyvunna vänners gemenskap.
Tänk vad jakten förenar!