Visst blir det bättre!
En sliten och nybliven tvåbarnsmamma skrev nyligen ett inlägg på Facebook som handlade om hur hon slets mellan att hålla tillbaka sina tårar inför barnen, eller vara ärlig och visa barnen tårarna och att mamma faktiskt är trött och mänsklig. Jag känner henne sedan tidigare och svarade därför uppmuntrande att hon kommer att bli belönad för sitt slit så småningom. Jag försökte mig på ett lite för muntert hejarrop i stil med; "Håll ut!"
Där och då fattar väl också jag att mina ord inte är värda mer än vatten. Hon är ju mitt i det. Hon blir inte mindre trött och irriterad bara för att jag säger att det blir bättre sen?
Men så är det faktiskt.
I´ve been there, done that! Ordentligt!
Våra småbarnsår är förbi och jag kan se tillbaka på den tiden och undra lite hur f*n jag klarade av det?
Jag var också som tvåbarnsmamman med gråten i halsen många gånger för att all ork var som bortblåst. I vår familj var logistik en stor ingrediens. När det var som värst hade vi tre olika ställen som barnen skulle lämnas och hämtas på. Stina på dagis, Ester och Malin på fritids och skola Nybo, Ebba på Öjeskolan. Så var det i några år...
Det var frustrerande att se alla perfekta hem. Alla perfekta och supersnygga, nyblivna mammor (hur fan gjorde dom??!). Alla perfekta bebisar som åt när de skulle, sov när det skulle och var bara glada och trevliga. Vände sig om ovanligt tidigt, började krypa ovanligt tidigt, satt ovanligt tidigt och mer eller mindre rabblade alfabetet innan ett års ålder!
Inte konstigt om man som mamma var nära att gå i väggen ungefär varannan tisdag, varje torsdag och ibland även på en söndag!
Om jag visste allt det jag vet idag, hade jag berättat för mig själv att allt det här gör mig klokare, bättre och starkare. Jag hade berättat för mig själv vilket superbra jobb jag gjorde som flerbarnsförälder, att jag dög och var den perfekta mamman till våra barn. Varken bättre eller sämre än någon annan, bara perfekt för just mina barn!
Men jag förstår frustrationen. Det kan inte vara lätt att vara småbarnsmamma idag då du förväntas lägga upp perfekta bilder på sociala medier hur lycklig du är som blivit mamma och vilket vackert inrett hem du har sen? Bebisen klär sig bara i dyra märkeskläder och allt är design och tipptiopp. Inga kräkfläckar på kläderna och heller inga lökringar i armhålorna.
Det vore oklokt av mig att försöka föreläsa för alla nya föräldrar hur man ska vara. Ni vet den där klyschan; "Försök att slappna av och njut av småbarnstiden!"
Jag kan se blicken ifrån den där övertrötta tvåbarnsmamman när jag försöker övertyga henne mitt i kolikskriket och ömmande, läckande bröst, att ta det lugnt och slappna av och bara njut av småbarnstiden...
Arma människa!
Men visst blir det bättre.
Absolut!
Vi har kommit dit nu och det är nästan overkligt härligt. Jag skäms inte ett dugg med att säga att det är underbart att barnen har blivit så stora att de klarar sig själva nu. Jag och Johan har lyxen att till exempel säga åt barnen att vi tar en sväng med bilen; "Vi kommer snart". De klarar sig själva en stund.
De stora passar den yngsta, inte en hel dag, men väl en stund. Det är gott nog och något slags återbäring av allt slit i tidigare småbarnstider.
Hang in there!