Att besegra sina hjärnspöken
Tänk dig att klockan är okristligt tidig. Strax innan kl 05. Det är egentligen lockande att bara vända på röva och somna om. Det regnar ute. Det är kolmörkt. Det blåser.
Toppa det hela med att du egentligen har lite ont i båda fötterna från en ihärdig och envis inflammation i hälsenorna.
Alla dessa komponenter skulle ju få vem som helst att vända i dörren!
Förutom den här lilla dåren!
Hon som dagen innan hade bestämt att morgonen skulle börja med en löprunda tillsammans med hennes bruna bästis. Då spelar inte regnet så stor roll. Smärtan i fötterna tänker hon bort och hon låtsas att hon inte längre är mörkrädd.
Det är verkligen, verkligen APMÖRKT ute!
Hennes bruna bästis är också sjukt mörkrädd och smetar sig emot hennes lår när de springer i mörkret med endast skenet ifrån pannlampan som belysning.
Hon skulle ju hur enkelt som helst, ge vika för hennes hjärnspöken och bara ge upp. Vända upp röva och somna om till regnets smatter.
Men icke.
Hon gillar utmaningar.
Hon älskar den direkta belöningen som uppkommer efter att hon har utmanat sig själv och besegrat sina hjärnspöken.
Det är det som gör det värt.
Trots regn.
Trots mörker.
Trots blåst.
På en surtisdag å allt!