Nu har vi hittat en lösning!
Det är inte alltid så lätt att vara åtta år och ha ett funktionshinder. Från att ha varit fullt frisk till att få en skitsjukdom som gör att man inte längre kan springa, hoppa och fara omkring som alla andra åtta-åringar. Att ibland behöva "ge upp" och ge vika för smärtan att inte kunna gå längre bitar, att liksom backa tillbaka och behöva använda rullisen på utflykter, längre promenader eller när surbenet bara rätt och slätt strejkar. Sånt är ju aldrig kul. Kanske än mindre om man normalt är en glad liten tjej.
Senast imorse spände hon ögonen i mig när hon gjorde iordning sin ryggsäck inför en utflykt med fritids;
-Du kanske måste ta med dig kryckorna idag om det är så att ni ska gå mycket, sa jag med min allra lenaste röst i hopp om att hon skulle förstå och inte bli arg.
Tystnad.
-Okej! Men säger du rullisen så går gränsen där! svarade hon bestämd röst och spände ögonen i mig.
Hon vill ju förstås slippa. Det förstår jag. Men när man ser henne halta fram så är det svårt att inte låtsas om det. Hon vill ju inte ha rulisen alls.
Hon vill ju inte ha kryckorna heller.
Hon vill ju vara helt frisk nu och bara vara som alla andra...
Men nu tror jag att vi hittat en lösning på problemet!
En "Airscooter"!
Då kan hon stå på surbenet och sparka med det friska när vi ska ta oss längre bitar. Då syns det inte att hon är sjuk, då syns det inte att hon behöver rullisen ibland. Då syns det inte att hon behöver kryckor ibland.
Smart va´?
Man blir ju så lycklig att se hennes lycka och glädje!
Något annat som gör mig lycklig är ju dessa ljuvliga mornar som vi bjuds på nu!
Yosh och jag springer distans varannan morgon och varannan morgon kör jag inne på gymmet.
Lite för att spara mina ben. Det är annars lätt att jag springer varje dag... och det sliter ju en del.
Jag känner mig rätt nöjd med mitt träningsupplägg. Fem träningspass (planerade, ibland kan det ju råka bli något till..) i veckan. Varje vardag och så är man ledig på helgen.
Det passar mig och mitt liv ypperligt!
De här härliga gänget passar också ypperligt in i mitt liv.
Att få spendera en helg med bara dom är en lyx!
Förra helgen for Johan och Stina upp till svärmors place och donade lite, då fick jag chansen att rå om dessa godingar lite extra.
Fast man märker ganska snart vilken placering man har på deras "most important person"-lista...
Morsan kommer ganska långt ner...
Redan vid 19-tiden på fredagen blev jag dumpad. HA HA HA!
SKITTRIST!
Ester och Malin följde med sina kompisar Julia och Wilma till skateparken i Ljusdal.
Ebba hade lite "catching up time" med sina kompisar som fortfarande bor här hemma.
Jag satt och tomglodde på Lets Dance och tyckte lite synd om mig själv. Pinsamt! ;-)
Men jag vänjer mig väl?
Man får helt enkelt ta vara på stunderna och bli tillfreds med tanken att vi bara har dem till låns.
Det står ju inte på förrän vi har fler gästrum än barnrum...
frän Airscooter =)
ha en bra dag