Svärmor och jag...
Mitt sista blogginlägg avslutades med;
"Nu har jag helt andra äventyr framför mig den närmaste veckan som väntar.
Jag hör av mig!"
Många har ju redan sett på Facebook och Instagram och förstått att jag och svärmor har varit i väg på en semestervecka.
Håll i er säger jag bara!
Den här bilden säger så mycket om vår resa. Två virriga pannor ifrån Järvsö på vift ute i öknen vid Maspalomas...
Låt oss försöka ta det hela ifrån början.
I höstas kom svärmor förbi och lägger upp det hela som att hon hade iiiiiingen att åka med och skulle så gäääärna vilja åka till Gran Canaria.
Ja, men snäll som man är så räckte väl jag upp handen då? Jag menar det är väl klart hon ska få åka till Gran Canaria... tanten?
Reaktionen i familjen var närmast lättad. I "familjen" inkluderas barn, kusiner, svågrar, svägerskor...
Samtidigt som ett litet orosmoln lade sig över hela resplanen och familjen viskade bakom våra ryggar till varandra;
"De där två ut på vift? Kommer de ens att komma hem igen? Vågar vi släppa i väg dem själva?"
Strax därpå plockade de fram sina marackas och gjorde en liten segerdans inför kommande vecka utan oss.
Vi åkte iväg, lyckligt ovetandes om marackasdansen där hemma.
Det började redan på tåget ner...
Jag fick i uppdrag att packa med mig plastglas för lite bubbel på tåget. HÄR SKULLE SEMESTERN MINSANN INVIGAS!
Men... hur länge tror ni Agnetas glas höll?
En minut? Mindre än 3 sekunder? 5 minuter?
Oavsett så löste hon problemet själv!
Framme på Arlanda upptäcker vi att vårt plan är försenat.
Med sju timmar!!!
Vad göra?
"Pass... pesetas... påm in!"
Det ni inte ser på bilden är att toaletten var makalös trång. Agneta har ett surknä (surfingrar, surhöft, suraxel=reumatism) så att få ner henne i det där hörnet var inte det lättaste. Dessutom bjöd hörnet på ett toaborstskaft!
Men det var värt mödan (även om jag var rädd för att tanten kilat fast i det lilla utrymmet mellan toalett och vägg tillsammans med en toaborste...), framme på Gran Canaria, San Augustin sken solen på oss och temperaturen pendlade mellan 25-36 grader.
Jag hade packat med mig tre par långbyxor...
Okej?
När det är så här varmt är det viktigt att hålla vätskebalansen i schack.
Har jag hört...
Kolla in det här. Har ni någonsin skådat en nöjdare människa?
Underbart!!!
Men det ni inte får se och uppleva är hur man löser en situation där sanden är brännhet och man har glömt badtofflorna på hotellet och har bara löparskor med sig...
Då traskar man sonika omkring i strumporna. Enkelt!
Jag ångrar bittert att jag inte hann föreviga hennes stil när hon stegar tvärs över stranden och ställer sig i kön till den lilla strandkiosken...
Bara blunda och företställ er bilden. Sååå jädra kul!
Här har ni Toni.
Han gillade att pussas...
En av dagarna var vi på kamelsafari uppe i bergen.
Ett speciellt litet äventyr. Värmen var påtaglig den dagen och jag tuggade åksjuketuggummi så käftens gångjärn nästan gick ur led.
Tror ni det hjälpte?
Har ni sett dessa serpentinvägar uppe i bergen på Gran Canaria?
Asså shit... jag svalde, svalde och svalde.
Agneta log, log och log. Alltid glad!
Vår kamel hette Alvaro.
En av dagarna tassade vi från San Augustin runt strandremsan och över öknen vid Maspalomas för att avsluta med en gudomlig tapaslunch på ett av Agnetas favoritställen.
En nätt liten strapats på ca 10 km.
Men vi gjorde ju självklart några stop på vägen för att överleva värmen!
Det var här jag hade behövt ett läppcerat med solskyddsfaktor....
Detta var vi välförtjänta av efter vår vandring!
En annan av dagarna tog vi den lokala bussen till Maspalomas för att avnjuta en lyxig och god middag för att avnjuta den omtalade solnedgången.
Här behövs inga ord.
När jag sedan sitter och inväntar solnedgången ska jag ta en seriös selfie för att skicka hem till min man i en undran om han inte längtar lite efter mig...
Men det var fler som undrade om hon också var efterlängtad...
Alltså fattar ni? Människan är sjukt rolig!
Vi har skrattat så magarna krampat.
Den här resan ska vi sent glömma!