2 veckor efter operationen - vilka framsteg!
Vilka framsteg hon gör vår Princess of Bergvägen! Helt makalöst så fort det går!
Idag var vi ner på HC i Järvsö och fick hjälp med att lägga om såret från operationen.
Jösses, det är ju bara två veckor sedan och det har hänt så ofantligt mycket på den korta tiden!
Från att ha haft både morfin och alvedon var 6:e timme till att bara ta alvedon vid behov är helt fantastiskt!
Hon tar sig själv ifrån soffan till rullisen, från rullisen till toan (ibland) och kan stå på det friska benet och hålla balansen en kort stund!
Den 28 mars ska vi tillbaka för en röntgen och sen hoppas jag att hon får börja belasta benet.
Såret är verkligen jättefint och skönt för Stina att lufta det lite och byta till nytt och fräscht!
Dessutom har vi hälsat på lite i skolan. Vi har smygit igång det hela lite med ett par timmar om dagen. Imorgon blir det ingenting för då ska vi prova ut en ny rullis och sen blir det Hudik på eftermiddagen. Besök hos sjukgymnasten för att kolla rörligheten.
Alla har verkligen visat så mycket omtänksamhet. Jag blir alldeles varm i hjärtat!!! Det kom ett blombud häromdagen till Stina. Ifrån våra vapentestare på Allt om Jakt och Vapen, Daniel och Berra. Så fantastiskt gulligt av dem!
Sen har vi nästa Prins...
Prins Wilmer kom förbi på Alla hjärtansdag... lite skärrad, lite blek.
Han ville så gärna träffa The Princess. Men det var till en början lite tufft för honom. Så tufft så han traskade in utan att ens klä av sig. Han satt i soffan bredvid Stina fullt påklädd med skoterstövlar och allt!
Det tog ett tag innan Prins Wilmer fattade mod till sig och började lätta upp lite. Men sen, sen fann det varandra igen och lekte så mycket Stina orkade. Wilmers mamma Carro ringde ett par gånger och tyckte att han vart väl sen. Väl hemma igen förklarade han för sin mor när hon påpekade sin sena ankomst:
"Ja, men du förstår Stina behövde mig."
Själv försöker jag harva på... nästa helg är det dags. Ångesten börjar bli påtaglig.
Jag har köpt mig en "Mora-nisse" mössa eftersom alla åkarna uppmanas att hedra minnet av Mora-Nisse i år. Jag invigde den i morse. I snöstorm och snålblåst utan några som helst skidspår.
Jag gissar att det är bra för pannbenet?
Jag gissar att jag behövde det?
Puss på er!