Semesterrapport nummer två
Min familj brukar ibland påpeka för mig att jag har någon form av bokstavskombination... jag har lite svårt att bara sitta still. Jag vill göra saker. Se saker. Uppleva saker.
Jag har en sån tur att jag kan lura med mig (ibland -inte alltid) mina "mellisar" på några äventyr då och då när det kryper för mycket i kroppen på mig.
Därför beslöt vi oss (kanske mest jag) för en snorkeltur i ett underbart turkost hav igår.
Eftersom jag är makalöst sjösjuk så fick jag tugga åksjuketuggummi frenetiskt för att inte kräkas tarmarna ur mig.
Jag klarade mig rätt bra otroligt bra faktiskt!
En lagom båttripp ut till en liten ö med ett lagom stort korallrev.
Det häftigaste av allt var att vi fick dyka vid ett flygplansvrak från andra världskriget.
Vågorna har varierat här.
En dag var det faktiskt röd flagg vid vår strand.
Vågorna var enorma!
Nej, jag badade inte helt. Eller jo, det blev ju så. Men jag menar att jag simmade inte ut. Det räckte gott med att stå vid strandkanten för att få uppleva dessa enorma vågor!
De här småknoddarna kämpar på i värmen. De pendlar mellan de olika poolerna, drink- och snackbarerna för att fylla på energidepåerna.
Barnens pappor skyller på barnen för att få tillgång till pizzaslicerna.
Men vi alla behöver fylla på depåerna här. Det är varmt.
Väldigt varmt!
Jag avnjuter mornarna med en löprunda i ljummen temperatur vid 06:30.
Tidigare än så är det bäckmörkt, senare än så är det apvarmt.
Idag hämtade jag upp Ullis vid 8:30 för en prommis in till Plantanias.
Stina är så överlycklig som har fått gjort flätor.
Hon har väntat i över ett halvår på att få göra dem!
-Mamma, vet du hur lycklig jag är nu på en skala mellan 1-10? Typ flera tusen!
I morgon åker Peter och Ullis och barnen hem igen. Det kommer bli lite tomt för vi stannar kvar och semestrar på en vecka till.
Nu ska vi kika på vilka äventyr vi skall hitta på under kommande vecka.
På återhörande!