Ibland tar jag det lungt...

Lyx för mig är att strunta i morgonträningen kl 05 och bara ta det lugnt och tussa på i morgontofflorna.
Väcka barnen och mysa på med dom. Skämma bort dem med lite extra god frukost och låta det ta lite tid. Inte stressa och skynda på.
 
 
"Om hon nu tycker att det är så lyxigt, varför gör hon inte det oftare då", tänker ni säkert.
Sanningen är att jag skulle nog inte vara så trevlig om jag inte fick mina träningstillfällen. Dessutom har jag ju valt att lägga dem tidigt när alla andra sover. Då "tar" jag ju ingen annan tid. Maken lämnar barnen på morgonen och jag hämtar på eftermiddagen. En deal sedan länge. 
 
 
Det kanske inte händer så ofta dessvärre, men jag brukar unna mig den tiden dagen efter att jag varit ute och rest i mitt jobb.
 
 
Då "tar jag mig den tiden". Det är helt ljuvligt!
 
 
Hela dagen blir ju så härlig.
Visst älskar jag mina tidiga träningar också, men en balans i livet mellan alla måsten och det goda är nog ändå det som gör att man verkligen njuter då det "goda" faller in.
 
 
 
Utan min man vore jag halv.
Bokstavligen.
 
När det går tungt, när jag kör på för hårt i 110 km/h, så stoppar han mig. Hjälper mig att stanna upp och ta vara på tiden och livet. Det är såna gånger som jag verkligen tillåter mig själv att inte stressa iväg kl 05 för ett träningspass, utan hoppar i tofflorna och strosar i ett lungt tempo.
 
Det kanske inte händer så ofta...
Men det händer! ;)