Den här lilla hjälten!
Jag får frågan lite då och då hur det går för Stina nu när det gått en tid sedan hon fick sin diagnos Perthes.
Sjukdomen och det fysiska är lite grann "Status Q". Men hon har inte samma smärta längre, tack o lov! Förmodligen för att hon vilar sin höft från belastning med att använda rullstolen och kryckorna.
Det mentala sviktar väl lite ibland, men är också mycket bättre. Jag tror att det beror på att hon märker att hon klarar så mycket saker ändå, fast hon har Perthes.
Men till största delen är det nog alla rara människor runt omrking som lyfter upp både oss och Stina när vi är nere och det känns tungt och orättvist.
Vi har så många att tacka för att hon blir så omhändertagen och älskad i allt det här som hon går igenom.
Stinas fina klasskamrater är fantastiska! De är så hjälpsamma. De håller upp dörren, bär hennes väska, låter henne gå före i kön (eftersom hon inte hinner med att trängas som alla andra ;), anpassar sina lekar så hon också kan vara med.
Igår fick jag en extra liten klump i halsen när Stinas kusiner kommer förbi med en present!
Jag försökte minnas om det var någon speciell dag när de kom förbi och lite blygt stod och räckte fram presenten till Stina i hallen, namnsdag eller så men icke...
"Vi tycker att Stina är så duktig så vi ville ge henne det här!"
Åh! Jag fick blinka bort tårarna flera ggr! Underbara ungar!!!
Hon fick sig ett par supersnygga och glittriga örhängen i form av små hjärtan.
Skolan och dess personal har/är också varit fantastiska emot Stina. De har anpassat hennes skoldagar och utflykter så det även passar henne. Framför allt har de jobbat för att hon inte skall känna sig annorlunda, de gör inte så stor sak av det här utan försöker att få med henne i allt - precis som alla andra barn!
I fredags ringde Stinas läkare i från Gävle och stämde av läget lite. Han informerade lite om tankarna och planerna kring hennes fortsatta tillfrisknande. Närmast står det en ny röntgen i mitten av oktober.
Fram till dess är det rullstol och kryckor som gälller.
Hon är så tapper!
Här hemma håller hon på och renoverar. Eller ja... hon hjälper till när hon tycker att det passar i en Prinsessas värld. Fast just det här med att riva var väldigt roligt!
"Bebisrummet" skall bort och göras om till Ebbas rum och gästrum.
Idag står det träning på schemat. Simhallen.
Det år något som hon skall göra så mycket som möjligt (men smärtan bestämmer ju så klart). Att vara i vatten och simma är en perfekt och skonsam träning för hennes höft. Dessutom lär hon ju sig att simma. En perfekt win/win situation. Man måste ju alltid hitta positiva ljusglimtar i eländet.
Ja, den här lilla hjälten alltså. Hon är så otrolig på så många vis!