Vi har dem bara till låns...
Alla har vi längtat lite extra efter just den här helgen! Ebba kommer hem!!!
Hon har ju flyttat ner till Stockholm och läser journalistik på Södertörns Högskola. Hon bor i en lägenhet på Kungsholmen som jag otroligt nog fick ett tips om via Facebook av en gammal Les Millskollega! (Tusen, tusen tack igen Jessica Åström!!!)
Hon kom hem i fredags. Stina har längtat och väntat, planerat och gjort upp planer för fredagsmyset tillsammans med en mycket efterlängtad storasyster.
Hon blev måttligt besviken när hon blev varse att Ebba skulle jobba i helgen.
"Åh, här har man gått och längtat efter dig och så blir det ingenting??!", utbrast hon argt när Ebba berättade att hon inte kunde vara med på fredagstacosen.
Men då fick vi ju helt enkelt komma till henne istället. Jag och tjejerna gick därför ner till Lillbabs Caffär där hon jobbar, och tog en fredagsmysfika så vi fick träffa Ebba lite till.
Stinas halvnöjda blick i hörnet... hon kan det där med att tala om vad hon tycker och tänker med bara en blick!
Ebba har lovat henne en myskväll ikväll istället.
Tur för Ebba!
Dom börjar bli så stora våra tjejer. Vi har inga småbarn längre. Stina fyller ju 8 i januari. Det är 8 år sedan hon kom? Hon kom ju nyss??! Hon var ju nyss en bebis??!
Snart har vi bara tonåringar hemma. Malin fyller 12 på onsdag. 12??! Vart tar alla år vägen?
Det går upp för mig att vi har dem bara till låns.
Min bruna bästis har jag ju också bara till låns...
Men det är ju fantastiskt att vi fortfarande har honom hos oss!
För bara några månader sedan låg han ju för döden på Uppsala Universitetdjursjukhus.
Det är helt otroligt att han är tillbaka där vi en gång var. Nu är han back in business och är i en makalöst fin form. Jag kan inte säga att det har berott på tålamod och en massa rehab. Nej, så duktiga är ingen av oss. Succesivt har jag tagit längre och längre rundor med honom och nu springer vi för fullt. Våra löprundor ligger någonstans mellan 11-15 km och det är inga som helst bekymmer.
Från början var han ju anfådd av att bara gå ner till lyktstolpen vid tomtgränsen.
Dessa löprundor i skogen är som balsam för min själ. Det är makalöst läkande, energigivande och underbara!
Nästa helg testar vi formen i fjälls.
Som jag ser fram emot det!