Stina ber om ordet!
Här kommer en vädjan till er föräldrar som har barn på Nybo Skola ifrån Stina. Snälla - lämna handikapparkeringen fri. Låt oss förklara hur våra hämtningar och lämningar ser ut så kanske ni respekterar att vi behöver den platsen för att underlätta vår situation lite...
Stina var fram till i våras en frisk och helt vanligt liten 7-åring, förvisso men prinsessfasoner och en järnvilja och lätta humörsvängningar.
Så drabbades hon tyvärr av Perhtes Sjukdom.
Perhtes sjukdom innebär, enkelt förklarat, att hennes vänstra höftkula vittras sönder pga syrebrist i skelettet.
Det här innebär att hon är beroende av kryckor och rullstol.
Vintertid är det tufft för en liten 7-åring att ta sig fram på kryckor i djup snö. Det är tufft för vilket barn som helst att ta sig fram på kryckor oavsett väder och vind.
Våra mornar börjar som hos de allra flesta barnfamiljer med väckning av sömndruckna barn, frukost och påklädning. Men vi bär vår 7-åring nerför övervåningen. Jag bär henne på ryggen eftersom hon inte är en lätt 1-åring längre. Det underlättar.
Jag lyfter henne till köksbordet för frukostintaget. Sedan tar hon kryckorna, om hon är pigg nog och inte har ont, in på toaletten för morgonbestyren. Om inte - alvedon och lite tröst för smärtan i höften. Tänk er massor, massor av små frakturer i hela höften...
Sedan packas ryggan precis som i alla andra familjer med frukt, plastpärm och ombyte. Vi packar också med två par kryckor. Ett par för inomhusbruk och ett par för utomhusbruk med broddar på.
En rullstol ska också med. Den använder Stina om hon får ont, inte orkar riktigt eller när klassen ska gå på lite längre promender.
Egentligen vill hon inte använda rullisen alls. För hon vill ju vara som vanligt. Hon vill ju vara som förut. Hon vill ju vara som alla andra.
Så hon sliter på med kryckorna...
Nu väntar hon på en operation i Uppsala. Då kommer hennes behov bli ännu större och vi kommer bli ännu mer beroende av hjälpmedel och anpassade parkeringsplatser.
Så alla ni föräldrar som tycker att det är långt att gå med all er packning från parkeringen på skolan. Tänk en gång till. Var glad för att du har ett friskt barn som kan gå av egen maskin, som kan hoppa, skutta, cykla, springa, dansa, hoppa studsmatta, åka slalom, åka längdskidor, åka skridskor, rida, spela fotboll... ja ni ser, listan är oändlig på saker som Stina inte längre kan göra.
Jag ber er, för Stinas skull - lämna handikapparkering fri.
Fattar inte varför folk ska ställa sig på handikappsparkering (eller familjeparkering när de inte har barn, även fast det inte är lika illa) när de inte behöver det. Vissa är fruktansvärt lata..