Oj, vilket pådrag det blev...
Jösses, visste inte att mitt inlägg om Stinas behov till hjälpmedel och handikapparkeringar skulle bli så stort. Men tack hörni, tack för att ni delat mitt inlägg och spridit det vidare. Inte bara för Stinas skull utan för alla andra med rörelsehinder i samma situation.
Jag har fått massvis med mejl, meddelanden och samtal ifrån både vänner och sådana jag inte känner, som håller med och som också är, TYVÄRR, av samma åsikt och har händelser som de kan berätta om eller har varit med om själva. Så att ämnet behövdes lyftas upp till ytan är det ju ingen tvekan på. Tyvärr...
Igår ringde t o m Expressen som hade läst inlägget...
Men gissa om vi fick en överlycklig liten 7-åring igår?
Jag har läst någonstans att en del med Perthes har fått rådet att börja rida för att det är bra och stärkande för muskelaturen runt höften. Jag har mejlat Stinas doktor i Gävle och frågat, men jag har inte tålamod att vänta på svaret riktigt...
Jag tänker att det kan ju inte göra någon större skada? Hon är ju ändå så trasig så det kan ju knappast göra till eller ifrån?
Det jag vet är att hennes mentala bit fick sig en rejäl boost!
Nästa helg öppnar ju Järvsöbacken här hemma. Som de allra flesta vet så bor vi ju precis nedanför och vår familj bor mer eller mindre i backen vintertid. Stinas storasystrar går på tårna nu och inväntar årets liftkort. Stina däremot...
Det gör ont i mig när tanken slår mig. Vad ska Stina göra i vinter? Vad ska hon göra när alla kompisarna och syrrorna är i backen?
Jag tror att vi har hittat det!
Susanne Bergman (Ridskolechef på Ljusdals Ridskola) har ordnat så fantastiskt bra så Stina får rida på fredagar kl 15 i en liten grupp. Hon rider i 30 minuter vilket är alldeles lagom så här i början.
Hon vaknade i morse och jag bar ner henne med en liten nervös känsla i kroppen hur gårdagens ridning hade påverkat hennes höft.
Inte ett ljud om smärta!!! Weeeeehooooo!!!
Utan det första hon sa var; "Vart är min hjälm, mamma?"
Vi tvärnitade på vägen hem ifrån ridskolan igår och köpte en ny hjälm åt vår lilla ridtjej. Mammas plånbok står vidöppen nu av lycka! Jag skulle kunna åka och köpa en liten ponny rätt av bara för att jag blev så in i baljan lycklig i magen att se glädjen i hennes ögon!
Så kära Jultomten och alla andra: Årets önskelista ifrån Stina kommer nog handla en del om ridsport!