Jag pendlar i en känslomässig bergodalbana

Det var sedan länge bestämt att jag idag skulle åka hem till min tärna och toastmadame för att prova brudklänningen. Lite orolig över att jag har tappat lite i vikt... Jag har tyvärr en förmåga att tappa vikt alltför lätt. Många som säkerligen höjer på ögonbrynen och tycker att det är ett angenämnt bekymmer, men jag ska säga att det är inte ett dugg angenämt!
 
 
När jag blir orolig eller stressar så rasar jag i vikt och det spelar ingen roll vad jag äter. Nu testade jag klänningen och Hanna (min tärna) rynkade ihop pannan och sa att jag absolut inte får gå ner något mer...
Lättare sagt än gjort!
 
 
Nu har det gått ett par veckor sedan vi fick beskedet om Stinas sjukdom och man har nästan glömt av den lite. Idag skuttade jag omkring i ett fjantigt lyckorus efter att jag varit hos Hanna och provat klänningen, det blir så verkligt och dagarna bara flyger iväg. 32 dagar kvar...
Det suger till i magen av lycka och nervositet.
Den känslan landade rätt bryskt i ett platt fall efter att jag öppnat posten idag...
 
 
Tuff läsning.
Jag får så ont i magen. Jag tycker att det är så onödigt!
Jag liksom pendlar mellan att känna för att gråta till att liksom skaka av mig det hela och tänka; "Äh, va fan! Det ordnar sig. Det kommer att bli bra!"
Extra tufft är det väl just nu när hela min familj är uppe i Nyland...
 
Men jag mår alldeles förträffligt när jag får rapporter och samtal ifrån barnen att de har det toppen och när Stina  ringer ifrån sin mobil och låter så glad och bubblar om allt hon har gjort.
 
 
 
Att alla runt omkring henne gör så att hon kan vara med på i stort sett allt, så länge hon inte stödjer på benet och är försiktig. Nu har jag ju fått "snaps" ifrån tjejerna som jag tycker känns allt annat är försiktigt... Men så länge de har roligt och så länge Stina mår bra så är det toppen!
 
 
Imorgon åker jag upp och hoppar i mässkläderna. Jag vet att jag kommer gå in en slags bubbla och kommer inte ha tid att vare sig grubbla eller tänka på Perthes sjukdom. Det är bra, för min hjärna behöver en paus.
 
Så - over and out.