Är det nu det vänder?
Att jag skulle löpträna imorse var ju egentligen ingen skräll. Min plan var att dra en mil i skogen för att sedan lufsa en liten bit med min bruna bästis. Jag har ju inte riktigt vågat mig på några längre sträckor med Yosh ännu sedan hans lunga kollapsade i maj. Vi fick ju veta att det faktiskt kan hända igen och då kanske vi inte kan rädda Yosh...
Så fantastiskt. Okej, det blir att springa bredvid mig i ett kontrollerat tempo, men ändå. Han får följa med, vi får äntligen tillbaka våra löprundor! Så fantastiskt härligt!
Jag har ju så klart haft stenkoll på hans andning i stort sett hela förmiddagen, bara för att liksom vara säker. Nu gäller det ju för mig att komma ihåg att vi inte kan springa 1 mil varje dag... lagom är ju ett ord som inte förekommer så ofta i mitt vokabulär... ;)
Är det nu det vänder? Ska lyckan vända nu? På riktigt?
Jag tycker att vi har jobbat en hel del i motvind så man vågar ju knappt tro det när det vänder...
Nu har vi i skrivande stund 13 dagar kvar till vårt bröllop.
Så jag väljer att tro på att det är f o m nu det vänder! Nu är det vår tur, nu ska vi njuta av de dagar vi har kvar innan bröllopet med alla förberedelser och sena nätter. Njuta av att få varandra. Njuta av att äntligen få bli man & hustru.
Jag är såååå lyckligt lottad att Johan valde just mig!