Det här ska bli intressant...
05:00 och första passet sen Harsa Ski Marathon i lördags.
Det kändes.
Jag körde ett lätt pass bara. 30 min lugn löpning i 5:30 tempo...
Det kändes som om jag aldrig har sprungit längre än 30 minuter... Herre Jösses??! Men jag gissar att det var en del slaggprodukter kvar i mina ben sedan lördagens urkörning?
Efter dessa mördarminutrar så körde jag lite styrka i form av magövningar.
Delade upp dagens träning på 2 tillfällen. Så lunchen fokuserades på styrka överkropp.
Efter att jag bestämt mig för att göra En Svensk Klassiker så har jag ändrat min träning och försöker anpassa den inför varje utmaning. Så just nu fokuseras det ju på muskelgrupper som är bra att ha vid skidåkning. Jag måste säga att det nog är min räddning. Framför allt efter helgens lopp där jag kände av ryggen. Hade jag inte kört ganska mycket styrka fokuserat på bål och rygg, så hade jag nog inte klarat av det...
Vi är ju flera som har ändrat träningen lite...
Judit kämpar med sina löpövningar för att få till sitt löpsteg och kunna springa bättre i vår/sommar.
Det sliter.
Men Judit är envis som få och det är ju hennes räddning många gånger. Men det hörs också när hon är på gymmet. Det frustas, pustas och det far en del grodor av värsta sorten ur hennes kakhål.
Masken gjorde oss också den äran. Vi har ju en deal... Masken & jag.
Vi har ett litet upplägg så ska vi se till att det följs. Han har börjat riktigt bra och han biter i. Mer envis än förra gången. Han har ju gjort resan förut och vet att det går, det är en erfarenhet av värde. Men han vet också att det inte finns några genvägar...
Det kan ju så klart kännas tungt ibland... ;)
Men så har han lite back-up och support ifrån Kent Agent. Nu har vi gjort en deal om att jag ska väcka dessa Herrar för ett träningspass imorgon bitti kl 05:30.
Det kommer bli MYCKET intressant och se om dessa Herrar ens svarar i telefonen vid den tiden. Men som ni ser har vi tagit i hand på den!
Efter vår handskakning körde Judit och jag vidare. Vi lägger oss ned för att göra stusslyft:
"Men va fan, Judit??! Va äre där?", säger jag och pekar på hennes armhåla
"Det här? Ja, men Djungel-George kom ju fram en liten stund!" garvar hon till svar.
Vi kämpar på och piskar magen ordentligt. Jag känner att jag vill bli ännu starkare och utmanar mig att lyfta stussen så jäkla mycket jag bara kan och rackarns vad det suger skönt!
Efter 20 resp så säger jag till Judit:
"Satan vad jag tog i"
"Va, vaddårå?"
"Ja, men jag menar att jag lyfte högt som fan och jäklar vad det sög!"
"Fan va dumt. Varför gjordet du det för?"
Jag svarade inte ens.
God afton på er!