Första etappen på av "En svensk klassiker" är avklarad! Det kostar att ligga på topp...
Dagen började med en del förberedelser...
Det gäller att förekomma än att förekommas. Dessutom hade Johan lite extra småreserver i fickorna på träningsbrallorna som han kunde ta under loppets gång.
Perfekta väderförhållanden! Klarblå himmel och lagoma temperaturer. Lite minus för de byiga vindarna som tog i ordentligt. Men jag tröstade Johan med att dessa vindar känner man inte av när man väl springer. Dessutom är det inte så många öppna partier efter den här banan.
Det var inte bara Johan som hade valt att springa Lidingöloppet...
Här är en bild på alla bajamajorna ifrån igår kväll....
Vid varje bajamaja ringlade sig kön lång! Snacka om en hel del avföring att ta rätt på efter denna helg är över... Pax för att inte ha de jobbet! ;)
Dags för start! Herre Guuuud, vad nervös jag var. Löjligt taggad fastän det inte var jag som skulle stå på startlinjen. Men nästa år är det min tur. Då ska jag också stå där! Lätt! Fasiken... det är ju rena tortyren mentalt att stå på sidan om!
Efter att vi vinkat av vår älskade pappa vid starten, fick vi roa oss själva. Det blev lite klättra i träd, lite hoppborg, lite picknick och mys. Jag fick hela tiden sms-rapporter så jag kunde följa Johan utefter banan. Mitt mål var att få en sms-rapport vid 2 mil, var han fortfarande med då så visste jag på något sätt att han sällan skulle ge sig.
Pling: "Johan Olsson passerade 20,7 km 16;17:44 på tiden 2:27:45."
Härligt!!! Knäna håller förmodligen ända in i mål!!!
Det var ju liksom det som var den största farhågan. Kondisen har han verkligen fått upp så det var jag inte orolig för, utan det var knäna som var hans akilleshäl...
Pling: "Johan Olsson passerade 25,3 km 16:56:54 på tiden 3:06:55."
YES!!!
Nu skulle det MYCKET till för att det inte skulle gå. Stina och jag stod redo vid målgången med flaggor och blommor för att heja på våran superpappa!!!
JAAAAAAAAAAA!!!! Det gick! Han klarade det! Knäna höll! Första etappen på "En Svensk Klassiker" är avklarad. Så otroligt bra jobbat av honom. Vilken kämpe! Han kom haltandes emot oss och jag kunde riktigt se utanpå hur hans knän skrek av smärta.
Det här har han gjort så jädra bra! För 1 år sedan klarade han inte av att springa 2,5 km på elljusspåret. Idag har han avklarat världens största terränglopp (Sveriges kanske mest frukade?) Lidingöloppet!
"Jorå, knäna försvann efter första milen, men smärtan blev liksom inte värre än jävlig. Sen var det rätt okej fram till 2 mil. Eller okej, jag menar att mentalt var jag ganska pigg... men jag kände av en tå. Fast jag sket i att stanna och kika, det fick fanimej gå ändå!"
(Så här såg båda fötterna ut...)
Det gick! Hatten av för dig min älskling! Nästa år står jag där. Antingen springer vi båda två, eller så är det du som får heja på mig? Oavsett så är det här något du kan vara stolt över och du kan känna dig mallig och otroligt nöjd!