Ljungdalsfjällen

Kan ni tänka er att lyssna till tysnaden? Den är helt ljuvlig! Framför allt uppe på fjället.
 
 
Johan & jag tog en liten sväng upp till Öjön i Ljungdalen igår eftermiddag. Bara vi två och så Yosh förstås. För Yosh var det ren och skär terapi - i tålamod! HA HA HA. Att gå på kalfjället bland ripornas hem, utan att få springa loss och jaga, är mer vad en vorsteh hanne egentligen tål. Framför allt Yosh som dessutom skall ta det lite lugnt nu och träna i kapp det han tappat i lugn och ro. 
 
 
Ser ni? Hela han liksom är på helspänn och väntar på ett "ja!". Men se... det bidde inget sånt! Det bidde bara kram och gos och sova i tält med husse och matte. Det var inte så jäkla illa det heller, när han väl insåg att det minsann inte skulle bli någon jakt.
 
 
Vi lämnade Stina nere hos mormor & morfar för bullbak och lite annat bus och packade med oss tält och sovsäckar bara för att få liksom "expressvandra" lite. En liten teaser... ;)
 
 
Det är ju så ljuvligt vackert så man blir alldeles stum av naturens storslagenhet! Man är ganska liten på jorden... det inser man när man ser jättelika fjäll och dalar runt omkring sig. Dessutom inser man också vilken rikedom vi besitter, så vacker natur vi har här i Sverige! Sverige ÄR fantastiskt!!!
 
 
 
Efter lite vandring så beslutade vi oss för att slå läger. En perfekt plats, plant, torrt och bra. Vi hade nämligen sett på yr.no att det skulle bli regn kring 18-snåret. Då är det ju skönt att få upp tältet innan...
 
 
18:08 kom regnet. Men det gjorde oss ingenting. På oss väntade nämligen en kulinarisk middag! ;) Helt vindstilla och torrt, varmt och mysigt inne i vårt Hillebergstält! Bra grejor det där! 
 
Jösses, så mysigt vi hade det! Långt ifrån datorer, kontorsmiljö och stress. Bara vi två, inga TV-apparater, datorer, mejl eller andra morderniteter. Vi roade oss med att spela kort, hänga gubbe och bara umgås. Underbart!
 
 
Natten spenderades på liggunderlag i sovsäckar som vi delat upp som täcken istället för att få sova nära... det var flera som ville sova nära. Kudden hade jag liksom tryckt ner i min ryggsäck, lycklig över att jag fick med den! Men det var mest Yosh som använde den!!!
 
 
Vi vaknade upp till en underbart vacker morgon. Den sista dagen i juli. Så underbart stilla och härlig. Den här lilla turen kommer jag leva länge på, minnas och bara njuta till. 
 
Underbart är i underkant!