Att jag inte slutar att förvånas??!

Jag måste få börja med att säga att jag älskar verkligen ljuset som vi fått nu. Det gör livet så mycket lättare!
 
 
Att starta dagen med en 8 km PW (powerwalk) kl 04:30 med min bästa morgonpolare, Yosh, är underbar balsam för kropp och själ. Ni som funderar på att börja träna men inte hittar tiden så är detta perfekt. Dagen har egentligen inte riktigt börjat ännu, de flesta ligger och sover än och du får massor av friskt nytt syre ner i lungorna! Bara postivit! För mig så är det av flera anledningar jag väljer detta. 
 
1. Jag är morgonpigg (irriterande morgonpigg för många =)
 
2. Sliter mindre, jag spar mina löparben lite. Skonsamt och bra träning!
 
3. Jag älskar att umgås med Yosh! (vår energiska vorsteh på 2 år)
 
4. Jag behöver träningen men har varit lite förkyld för att löpträna några dagar.
 
5. YOSH ÄLSKAR DET!
 
 
Jag lägger ju så klart in lite träningsövningar för oss båda under dessa kilometrar. Jag behöver träna mina löparmuskler med kickar i baken och höga knän, Yosh behöver en hel del... Men vi gör framsteg, både han och jag.
 
Gårdagen bjöd på både goda och lite sämre upplevelser. Men när det "går lite ont" så är det bra om man liksom kan tänka på allt som är bra istället. Då känns det "onda" inte lika illa längre. Fattar ni? Vet att jag ibland kan låta en smula förvirrande, men jag vill väl i alla lägen även om jag kanske virrar in mig i mina egna förklaringar...
 
Hm.. fan, det där blev ju inget bättre, va?
 
Nåväl, Ester hade i varje fall en stor dag igår. Hon blev insvuren Scout i Ljusdals Scoutkår!
 
 
Den 23 april varje år över hela världen så firar alla Scouter St:Georg dagen. I samband med det så blev det nya scouterna insvurna i kåren. Ester var en av dem eftersom hon började i vintras.
 
 
Det här mina vänner... är på största allvar. Allt är noga, Esters scoutskjorta hänger snyggt på en galge de dagar det inte är scouterna, medan alla andra kläder ligger mest på golvet...
 
 
Här blir hon insvuren i kåren! 
 
"Är du redo, Scout?"
 
"Alltid redo!"
 
Hon fick två nya märken som skall sys på skjortan. Ni ska inte tro att det bara är att sy på vart man tycker det passar bäst. Nä nä, det är noga utvalt och det finns en speciell broschyr som visar vart de skall placeras på skjortan.
 
Okej... så kommer vi till det rubriken i detta blogginlägg syftar till. Vårt sjukhusbesök igår...
 
Varför slutar jag inte att förvånas??! Stina hade en helt vanlig tid hos ögonläkaren eftersom man har sett på BVC på både 4 års- och 5 års kontrollen att hon förmodligen behöver glasögon. Inget konstigt alls.
 
Så var också fallet upptäckte man efter de synundersökningar som görs med droppar i ögonen och diverse. Sen när vi skulle gå så skulle man bara göra en rutinkontroll, man lyser i ögonen och kollar så allt är ok. Inget konstigt alls.
 
Allt börjar så bra. Man förklarar att det går snabbt, en läkare ska bara lysa lite snabbt i ögonen och sen får vi åka hem. Hon får sätta sitt lilla huvud i ytterligare en konstig apparat med hakan vilande på en liten avsats i plast. Man märker ju direkt när det är något som det inte ska...
 
 
Läkaren förklarar att det var något bakom ena ögat. Vid det här laget så slutar mina öron att fungera och min hjärna är redan full med information. Det går inte in mer. Jag är så mättad av alla Landstingsturer genom åren med Ester som var så sjuk i flera år... 
 
 
Flera läkare kommer in och kollar, pratar med varandra, kollar igen och säger att det säkert inte är någon fara men vi ser bla bla bla... Nu hör jag inget mer. JÄVLA SKIT!!! Så typiskt att sånt här ska hända när jag åker själv. Det är därför jag inte åker själv längre eftersom jag inte kan återberätta det som sades. Jag slår dövörat till.
 
Johan får ringa tillbaka idag och få det berättat av läkarna igen. Jag vet inget. Kommer inte ihåg. Men det blir säkert bra i slutändan.
 
 
Efter en låååång dag på sjukhuset så var det ändå dags för det som Stina tyckte var roligast även om krafterna nästan inte räckte till.
 
TAAADAAAAAM!!! Fina va? Rosa och fina med en liten blomma som hänger ner för ena skalmen. Pluttan... så söt så man dör!
 
Näe, men hörrni? Nu ska det ju firas Valborg i afton! Hoppas att uppehållet som just nu råder håller i sig. För oss blir det ju självklart Majkasa och god mat i afton. Hoppas att ni alla också har trevliga Valborgsplaner!
 
Kraaaaaaaaam till er alla!
 
 
 
 
#1 - - Nina:

Hej min vän. Jag håller tummar å tår för din prinsessa och att det läkarna pratade om var något ofarligt som de upptäckte vid hennes ögonbottenfotografering. Stay strong. Kramar <3

Svar: Kram tillbaka till dig, min vän!
Katharina